Ritual Architecture in the bathroom

Hur ska ett rum vara beskaffat som inte enbart är till för kroppshygien utan som möjliggör en regeneration av kropp och själ? Som är en plats där man kan slappna av och tanka ny energi efter en vardag som blir mer och mer hektisk? Ett samtal med Mike Meiré, arkitekten bakom världen kring MEM.

INBJUDAN TILL ATT DRÖJA KVAR
Världen kring MEM presenteras i en idealisk miljö som inte längre har någonting att göra med det vitkaklade, sex och en halv kvadratmeter stora våtutrymme som har etablerat sig som standardbadrum på våra breddgrader. Hittills har arkitekterna tilldelat badrummet ett restut - rymme längs den enda installationsväggen – utrymmet skulle gestaltas billigt och i första hand funktionellt eftersom det ändå inte var någon besökare som skulle komma att se det. Varför skall man lägga värde på stora dimensioner, anspråksfulla material eller bra ljus i badrummet som i motsats till vardagsrum eller kök inte uppfyller några representativa ändamål? Jo, eftersom badrummet är det enda rum där man ostörd och i lugn och ro kan hitta till sig själv, där det egna kroppsliga och själsliga välbefinnandet står i fokus. Mike Meiré ställde människan och hennes reningsritualer i centrum för sina funderingar kring den av Sieger Design formgivna serien MEM och koncipierade under förberedelserna inför den konkreta produktutvecklingen en helt ny badrumsarkitektur. Kristina Raderschad samtalar med Mike Meiré.

K.R.: Vilken var utgångspunkten för dina funderingar kring den av Sieger Design framtagna armaturserien MEM?
M.M.: För ett par år sedan tog jag inom ramen för “Energetic Recovery System” fram ett slags pipeline som skulle skissera en idé om framtidens badrum. Det var då som jag blev medveten om att det finns ytterligare ett plan när det gäller rening som badrummet ska vara till för: förutom den rent kroppsliga reningen även en själslig sådan. Ett plan som sträcker sig längre än wellness i vanlig bemärkelse, alltså längre än utvärtes kroppsbehandlingar. Det handlar snarare om en helande process, om re-balance, om att tanka ny kraft och energi. Först när badrummet uppfyller dessa ideella funktioner blir det till en kulturell plats.

K.R.: Hus ska ett badrum som möjliggör regeneration av kropp och själ vara beskaffat?
M.M.: Badrummet är den enda plats i huset där det är möjligt att dra sig tillbaka in i sig själv, finna ro, bli ett med sig själ. För mig var därför aspekten avmaterialisering viktig, en spirituell tomhet i stället för ett fullstoppat rum. Rummet i sig definieras som något kostbart som i möjligaste mån förblir oantastat, men som laddas med atmosfär. Jag har koncipierat ett generöst dimensionerat rum, där produkterna rent visuellt träder i bakgrunden. Men vare sig planlösningen eller de visade möbleringselementen ska förstås dogmatiskt. De fungerar tvärtom som platshållare för en idé. Varje form av design måste hålla sig tillbaka för att framkalla lugn. Jag kan bara hitta mig själv, så att säga vända min insida utåt, i ett rum som är så neutralt som möjligt som inte har något formellt estetiskt budskap som distraherar eller belastar mig.

K.R.: Badrummet blir alltså ett slags klostercell?
M.M.: Grundtanken är mycket lika, men utan aspekten självspäkning och fullständig isolering från yttervärlden. Jag utesluter inte världens komplexitet i mitt utkast, utan jag integrerar tvärtom dess poetiska kvalitet i rumsgestaltningen – och skapar en utblick från badrummet in i ett slags paradisträdgård som symboliserar världens mångfald. Resultatet blir således en form av minimalism, men som samtidigt tillåter en form av vardagens poesi – ett rum som är tomt men ändå sinnligt. Badrummet blir ett slags kapsel, i vilken man kan stanna upp och dröja kvar – och inte bara tillbringa tio minuter i.

K.R.: Vilka är – förutom den redan nämnda paradisträdgården – rumskonceptets väsentliga element?
M.M.: Arkitekturen bör vara så självklar som möjligt. Därför har jag valt en lång rektangulär planlösning. Man går genom rummet, som är indelat med utgångspunkt från ett fixerat förlopp av vardagliga reningsritualer, utan att bli distraherad från höger eller vänster. Om man medvetet genomför dessa ritualer blir de ett slags meditation och är därmed nyckeln till välbefinnande. Ett linjärt tvättfat längs väggen med generöst tilltagen uppställningsyta leder in användaren i rummet. Här äger den rituella vården och förskönandet rum. På rummets kortsida finns en vattenbassäng nedsänkt i golvet. Badet blir en ritual. I stället för att stiga upp i badkaret glider man ner i golvet – precis som i gamla herrgårdshus. Varmt vatten sprudlar ur väggen som ur en källa som matar på bassängen. Uppifrån kommer en mjuk regnskur ner från en dusch som inte längre kan identifieras som en sådan. Den är reducerad till en fyrkantig platta som är integrerad i taket och representerar bara ett gränssnitt i arkitekturen. Från badkaret svävar blicken in i ett atrium med den redan nämnda paradisiska trädgården. Efter badet tar man plats på träbänken bredvid bassängen. Kudden som ligger beredd och rökelsestavarna inbjuder till en kvardröjande ritual: Man tänder en av rökelsestavarna, riktar uppmärksamheten på de få viktiga detaljerna i arkitekturen, tar sig tid att betrakta, tänka efter, slappna av. Det handlar inte heller här om den konkreta kudden eller rökelse -staven utan om frågan “Är det möjligt att skapa ett rum som tillåter ideella funktioner, som till exempel att stanna upp och tänka efter – kan man skapa ett rum som inbjuder till medvetandegörande?”

K.R.: Vilken roll spelar ljuset i detta sammanhang. Det kommer ur till synes slumpvist placerade cirkelrunda hål i taket?
M.M.: De runda “ljushålen” i taket har samma syfte. När man lägger sig ner på vilosängen – som även den verkar sväva för att förtydliga lättheten som man känner efter badet, bortkopplingen från vardagen, ett slags floating – inbjuder de till reflektion och meditation. Den som en gång har legat på det varma marmorblocket i mitten av ett orientaliskt hamam med blicken riktad mot taket som är perforerat med otaliga ljusöppningar, ibland med färggrant glas, känner till den otroligt lugnande, nästan hypnotiserande verkan. Principiellt är ljuset elementärt viktigt i ett rum som vi beträder som första rum på morgonen och som sista på kvällen och där vi även vill trivas nakna. Olika ljusscenarier svarar mot de olika stämningarna på morgonen och på kvällen – ljuset kan vara uppiggande eller avslappnande.